När livet inte blir som man har tänkt sig, vad gör vi då? Jo, börjar om, såklart!
Så klämkäckt det ser ut, när jag ser bokstäverna på skärmen. "Börjar om" Bah! Som om det vore så enkelt!? Bara nystarta sådär, vips och filijokus! Näää... Riktigt så enkelt är det inte. Men det som behövs göras är inte alltid det som är lätt att göra.
Min startvikt är *trumvirvel* 96,1 kg. Jag är 166 cm lång, så det ger mig ett BMI på 34,9. Det är en tiondel ifrån att kvalificera mig för en gastric bypass i mitt landsting. Jag är alltså mindre än ett halvkilo från att av vården anses vara så illa däran att jag är värd att satsa hundratusentals kronor på för att komma till rätta med min vikt utifrån hälsoskäl. Det gör mig väldigt ledsen att tänka på.
Nu vet de som känner mig att jag är av den åsikten att BMI inte ska användas på individer eftersom det är ett mått framtaget för att beräkna hälsorisker och hälsostatus på större populationer, men det är ändå ett mått som används i vården som en slags sortering. Och även jag sorteras av vården...
Jag ska komma på en bra plan åt mig själv. En plan som vilar på mina tre ledord: hållbar, långsiktig och rimlig.
I'll be back!
/A
