Straxt efter fyra stod jag redo med spring-kläder på. Maken undrade klentroget "ska du springa?" varpå han med beundran i rösten fyllde i: "vad duktig du är!". Med en sådan uppmuntran går det lätt. Häpp, häpp! På lätta fötter (nåja) gjorde jag en pytterunda. Och såhär glad är man när man fixat nästan en kilometer jogg! Det kan bara bli bättre! :-)
/A-L
