Jag är medlem i en grupp på Facebook som syftar till pepp och stöd i träningen. Det är ganska många människor med i den gruppen och när det gäller människor och mänskligt liv så går det bara inte att vara på topp precis hela tiden! Därför finns det alltid någon det går bra för i gruppen, och någon det går trögt för. Vissa kommer till sådan "livs-bumpar" som jag upplevt under den senaste tiden, och andra tappar helt enkelt sugen tillfälligtvis.Samma fenomen stöter man på i andra forum som kretsar kring kost och träning! Själv är jag med i Viktklubb och där kan man hitta mängder av foruminlägg som handlar om tappade sugar. Varför är det såhär?
Surfing The Wave, a photo by Glyn Lowe Photoworks on Flickr.
Jag tror att det beror på flera orsaker. Den viktigaste är att människor gärna går ut lite för hårt! I början är man entusiastisk, och superpepp inför den nya "uppgiften". Man planerar och fördjupar sig. Man känner massor av tillfredsställelse då ny kunskap läggs till den gamla och alla övningar och rutiner är nya och spännade. Sen är det meningen att det ska bli rutin av allt detta nya. Och här är första fällan! I början så surfar man på en "lust-våg" som för en framåt. Det gör det enkelt att komma iväg på gymet direkt efter jobbet och det gör det enkelt att avstå från aktiviteter med polarna till förmån för träning. Men då denna nyhetens behag klingar av så minskar lustvågen i storlek och bär inte av sig själv. Då är det bara att lägga sig ner på brädan och börja paddla! Då måste du själv jobba för att hålla farten uppe. Tomheten efter vågen av lust tror jag gör att många upplever sig omotiverade.
Att förväxla lust och motivation kan få den mest peppade att tappa sugen. Om man i en livsstisförändringssituation (långt ord det där!) benämner lusten som motivation så bygger man upp en förväntning på att en viss känsla ska infinna sig då det t.ex. är dags att träna. När den känslan inte uppstår så blir man istället besviken och tänker att "det måste ju vara något fel på mig som inte kan hålla motivationen uppe!" Nej! Det är inte fel på dig (eller mig)! Motivation är något helt annat!
Ordet motivation kommer från ordet motiv i samma betydelse som skäl. Motivationen hämtar du alltså från de skäl du har till att träna! Ett av skälen kan vara att det är lustfyllt, men det kan inte vara det enda!
Jag försöker jobba med mina "varför", som jag kallar dem, på tre nivåer. Mina varför förändras vartefter, men de viktigaste består! På omedelbar sikt så är ett av mina skäl att uppnå någon slags kroppslig tillfredsställelse och må så där bra man gör efter träning. (Jag sitter här ombytt och klar för en kort löprunda.) På lite längre sikt handlar träningen just nu om att öka i kvantitet. Jag vill kunna springa en mil 30:e juni. Och den avlägsna anledningen är den där långsiktigt hållbara och rimliga livsstilen som jag tror och hoppas innehåller löpträning utöver vardagsmotionen och maten. Naturligtvis har jag många skäl på alla nivåerna. Vissa rör träning, andra kosten och ytterligare andra har mest med övergripande livsstil att göra.
Dina skäl och motiv ska du sedan omvandla till SMARTA mål (googla, så hittar du massor av bra tps på hur du sätter upp mål) och målen ska du jobba fram rimliga planer för hur du ska uppnå. Och dessa planer bygger du upp motivation att genomföra genom att ha dian motiv klara för dig! Easy-peasy! ;-)
3 kommentarer:
Du har så rätt. I mitt fall kommer dalarna mellan varven av den anledningen att jag stundtals blir så TRÖTT! I över ett år har mitt liv varit att träna, tänka på kosten, jaga minus, jaga muskler och hjärnan upptas så mycket av detta. Resultat har jag absolut fått och det driver mig ytterligare framåt, men som sagt...ibland blir jag bara trött.
Men ofast brukar det räcka med ett par dagar av gnäll och vila innan jag är tillbaka med ny energi igen. :)
Ja, det går ju i vågor! När lusten är stark behöver man ite ta fram motivationen, men då lusten klingar av och tröttheten (mental eller kroppslig) kommer smygande... Då! Det är då motivationen i form av anledningarna till att man håller på med detta ska fram. Då måste de dessutom vara redo att tas fram. Lätt att skriva/säga, svårt att utföra! Men alls inte omöjligt!
Heja oss som jobbar på detta med målmedvetenhet och uthållighet! :-)
Jag är också med i viktklubb. Just nu är jag nere i en enorm dipp, som beror på smärta. Motivationen är det dock inget fel på. Jag längtar verkligen efter att få börja träna igen. Egentligen finns det inget som är så motiverande att få igång mig som påtvingad vila. Då vill jag träna som mest.
Skicka en kommentar