2012-03-31

Rapportering (äntligen!)


I tisdags sprang jag till jobbet. Jag är så glad att jag tränat mig till den nivån där det är möjligt och görligt att genomföra en pendlings-jogg. Det är en så fantastisk känsla att börja arbetsdagen med en fysisk prestation och ett rejält lycko-endorfinpåslag. Oslagbart!

Vanligtvis har jag en rygga med så lätt packning som möjligt, men jag har sprungit med en dator på ryggen (liten sådan) också.

Vad krävs då för att genomföra detta framgångsrikt? Jag skulle säga att det viktigaste, förutom förmåga att springa sträckan mellan hemmet och jobbet, är planering! Det kräver lite tanke och fantasi för att kunna rodda löpkläder, gångkläder, matlådor m.m. Man behöver ha koll på vad som ska ska på jobbet och om man har någon aktivitet inplanerad efter jobbet. Oftast så tar jag matlådor m.m. till jobbet dagen innan. På jobbet använder jag arbetskläder, så där har jag förberett med ett gäng rena underkläder och där har jag ett kit med dusch-grejer stående samt handduk. De flersta gångerna jag sprungit till jobbet har jag också sprungit eller gå/joggat hem, men då närmsta vägen. Eller så har maken kommit och hämtat mig med bil. Ett annat alternativ är att dag ett cyckla till jobbet, lämna cyckeln där och promenera hem. Då tar jag matlådor och gångkläder i en väska dag ett. Dag två springer jag till jobbet och kan byta till "vanliga kläder" och ta cyckeln hem med tomma matlådor och svettiga spring-kläder. Ja, varianterna är oändliga, och var och en får rodda så det passar dens vanor bäst.

Tisdagens löpning bjöd på ett personbästa. 24 min och 50 sek på fem kilometer! Woop! Woop! Jag är nööööjd!

Fredagmorgonen så sprang jag också till mitt arbete. Bilden här ovan är från den rundan. Den uppmärksamme ser att det blev en längre sträcka. Hela sju kilometer. Lätt uppvärmningsjogg i en kvart, därefter lite löpskolningsövningar innan jag körde på med intervaller. Till sist nedjoggning. Kör jag på sådär så fixar jag snart att springa alla sju kilometrarna också. Är inte riktigt där ännu, men det tar sig! :-)

Kram!

/A

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar