Jag trodde jag kunde det här! Jag trodde det var välvallat härifrån och in till mål! Jag trodde fel!
En sak ska
På grund av sådan livsrelaterade påfrestningar släppte jag garden och har under helgen svullat och moffat helt enligt gamla vanor. Resultatet är inte farligt om jag tittar på vågen. Några heltto hit eller dit är inget att bråka om. Nej, de trkiga kosekvenserna är snarare dels fysiskt mående, dels mentalt mående.
Det fysiska först: Godissvullande resulterar i en tung och "blöt" känsla i kroppen. En tröghet upplever jag också. Och andedräkt samt "gå på toaletten-doft" har varit otäcka! Urkagurka!
Sen det mentala: Resultatet är att jag kommit in i någon slags what-the-heck-tänk. Äh - nu har jag slarvat så mycket, så att slarva lite till märks ju inte! Som om!
Så... Självpepp och på med springskorna för att jogga lite vett i denna kropp och framför allt skalle. Upp på banan igen! Det är faktiskt aldrig för sent att ge upp.
Långsiktigt hållbar och rimlig livsstil var det! :-)
1 kommentar:
Alla vi som gör denna resan kör i diket ibland och det är inget misslyckande, vi är inte mer än människor. Det avgörande är hur snabbt vi tar oss tillbaka på rätt väg igen. Och hur tufft det än kan vara att ta sig tillbaka så märker vi snabbt vad bra vi mår av att befinna oss på vägen och då blir det lättare att fortsätta.
Tyvärr finns det så mycket i världen som påverkar hur vi mår och hur vi orkar kämpa och ibland händer saker som bidrar till avåkningen, men då får vi vända oss till de personer som kan bogsera upp oss igen. Och det är därför vi i FB-gruppen finns här!
Jag tror på dig!
Skicka en kommentar